text stringlengths 0 2.04k |
|---|
Det var tonerna från vår väns harpa, som voro dess |
ädelstenar och pärlsnören. |
O, I Värmelands döttrar, |
höllen I noga vakt över vår vän, medan han spe- |
lade? |
Vår vän var en ganska skygg fågel. |
Han var ömtålig som häggblomstret |
och lätt att bryta som pilen på strandbrädden. |
I Värmelands döttrar, |
vaktaden I noga, att ingen fick störa vår vän, medan |
han spelade? |
Det kom en natt, då vår vän spelade lusteliga, |
med mycken konst rörde han strängarna, |
och böljor svingade, furor lutade lyssnande över |
forsdjupet, |
stjärnor gingo sakteliga till dans i himmelens sal. |
Då föll spelmansyrseln över vår allrakäraste, |
såsom den brukar falla över forskarlar, |
då blev hans spel mycket vilt och illfundigt. |
Sägen mig, I Värmelands döttrar, |
bleven I mycket skrämda över vår väns spel? |
Måsten I rusa bort med händren för öronen? |
Måsten I skyla ert ansiktes rodnad bak trädstammar? |
Hörden I upp, I Värmelands döttrar, hörden I upp |
att vaka över vår vän, medan han spelade? |
Ty allt i den samma natten, under ljuset av samma |
stjärnbilder, |
nåddes vår väns öra av en grym människostämma: |
»Varför låter du dina toner störa nattfriden, ström- |
konung? |
Vet du ej, att ditt spel är synd och lockar andra att |
synda? |
Vet du ej, att du själv är en fördömd och lockar |
andra in i fördömelsen?» |
Då tystnade guldharpan, |
då sjönk spelmannen neder i forsdjupet, |
då gick en rysning genom barrskogen, |
då brusade forsen vredgat och vilt, |
liksom ville den kasta sig över en fiende. |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.