text stringlengths 0 2.04k |
|---|
då den är väl tillredd av trolldomskunnig häxa |
en torsdagsnatt. |
Sägen mig, I Värmelands döttrar, |
I, som vallen i bergen |
eller sitten utefter vägakanten glammandes: |
Varför är vår väns harpa tystnad? |
Varför är det så stilla på älvgrunden i månskens- |
natten? |
Varför ryter forsen vredgat, liksom ville den fråga: |
O, var är du? |
Si, vår väns spel var såsom en dans över ängarna |
och såsom en stor konungs dotters dans. |
Det var fröjdesamt som ett fågelkvitter i vintrig |
skog, |
som en vårbäcks sorl under snödrivan. |
Det var solsken efter åskbyar |
och dagg under torksomrar. |
Det var bättre hälsomedel än alla de apotekares |
pulver. |
Jag smög mig ut för att höra vår vän spela, |
då aftonen svalkades och skuggorna förlängdes. |
Men jag sökte honom inte vid vägaskälet, |
där Värmelands söner och döttrar kommo samman |
till dans. |
Jag sökte honom på små, barrströdda skogsstigar, |
på tå smög jag mig fram över sandmoar, |
tills jag fann honom vid forsstupet, |
där skumflingor svingade |
och vågor gingo till ringdans kring gråstenshällar. |
Si, vår vän var den förnämste av alla mästare. |
Han var som näktergalen bland hela hopen av |
sångfåglar. |
Han var den spelemannen, som spelar i ström- |
dragen. |
Han var näcken med guldharpan. |
Han satt näckroskransad i månskensnatten, |
hans händer fladdrade över strängarna såsom elds- |
lågor. |
Och jag satte mig invid forsen för att lyssna. |
Vår vän spelade lusteliga och fröjdade sig som en |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.