text stringlengths 0 2.04k |
|---|
Han bläddrade i boken sida upp och sida ner. Årtal och namn var det, torrt och lärt, men ingenting, som gav kärlek, ingenting, som levde. Han såg sina gossar sitta och arbeta med detta. Vad fick de veta om verkligt liv genom dessa siffror? Hur skulle dessa uppräkningar kunna lära dem att älska sitt land? |
Det borde väl finnas ytterligare en bok i historia att sätta i deras händer jämte denna, något slags läsebok. |
Det hade varit på ett annat sätt, som han därhemma hade fått läsa om sina kära hjältar. Ingen skulle hålla sig vaken genom långa nätter för att läsa detta. |
Men hur skulle det väl vara att skriva historia med sagornas enkla ord, på ett språk, som alla kunde förstå? |
Helt tvärt sköt han åt sidan det, som han förut hade sysslat med. Han började författa sagan om Sveriges äldsta konungar, sådan den levde i hans minne. |
Pennan rörde sig nästan av sig själv. Detta var lätt som en lek. «Så här skulle jag kunna skriva,« tänkte han. «Och varför skulle jag då inte göra det? Skriva en liten kort historia till ungdomens tjänst.« |
På så sätt hade han kommit att börja utan att rätt veta vad det var han gav sig i färd med. |
I förstone hade det gått lätt nog. Då hade han nöjt sig med att på sitt enkla vis berätta vad andra historieskrivare redan hade utforskat. Så hade han gått till väga i de första delarna, men sedan hade det kommit en tid, då han inte nöjde sig med att gå på andras stigar, utan ville göra bekantskap med historiens gestal... |
Men det var ingen så lätt sak att råka dem, dessa döda, och utforska deras tankar och gärningar. Det var att leta reda på deras gamla brev och handlingar i slottsarkiven, läsa gulnade handskrifter, se igenom de höga herrarnas rådslag och tal, söka upp dem i tavelgallerierna, forska bland mynt och medaljer, fara till fj... |
Men ändå hade del efter del blivit skriven. Ett långt liv hade han fått ägna åt verket, sina krafter hade han fått behålla långt över det vanliga måttet. Färdig hade han ändå inte blivit, men en god grund var lagd, och andra skulle arbeta vidare. Hans verk var inte fulländat, men menige man i Sverige ägde dock en bok o... |
Han tystnade, men den unge prästen fortsatte samtalet. «Om den unge mannen, som började skriva en kort historia, hade vetat vad den skulle komma att kosta honom av år och mödor, hade han kanske aldrig börjat den?« |
«Kanske han inte hade vågat,« svarade den gamle. |
«Jag kommer tillbaka till diktens ord om ungdomsdrömmarna, som måste krossas,« fortfor prästen. «Om professorn hade vetat hur många ungdomsdrömmar boken skulle krossa, hade den kanske inte blivit påbörjad. Jag vet, att professorn i sina unga år tänkte på att bli diktare. Professorn hade redan fått ett litet sångspel, V... |
«Ett lätt offer,« genmälde den gamle mannen med ett gott leende, «ett lätt offer.« |
«Det var ändå en ungdomsdröm, som måste offras, och det var inte den enda. Är det inte sant, att professorn gärna såg gäster i sitt hus och gärna deltog i oskyldiga och upplivande sällskapsnöjen? Men också detta måste offras.« |
«Det kändes svårt i början,« medgav den gamle, «men jag fick ersättning. Jag fick sällskap nog. Alla Sveriges hjältar och kungar har utgjort mitt umgänge.« |
«Professorn härstammar från släkter, som har deltagit i många riksdagar och varit med om att länka landets öden. Hade inte professorn själv ämnat spela en roll i den riktningen? Man var en gång besluten att välja er till riksdagsman. Men professorn nekade. Historien tog all er tid. Kändes inte detta hårt?« |
«Det kändes hårt en gång, men historien vedergällde den uppoffringen. Vem har väl deltagit i flera rådslag än jag, vem har lett flera drabbningar?« |
«Kan det inte ha varit professorns önskan och dröm, professorn, som har så många präster i sin släkt, att få bekläda en biskopsstol? Men då tiden kom och man bjöd professorn en sådan, sa ni återigen nej.« |
«Jag hade ändå nog av kyrkomöten och andliga fejder. Nog svårigheter med att styra Sveriges prästerskap,« förklarade den gamle småleende. |
«Professorn började sin bana som lärare,« fortsatte frågarn. «Ni älskade era lärjungar och var älskad av dem. Professorn skrev läroböcker och agiterade för folkundervisning. Ännu som prost i Sunne fortlevde ert intresse för skolan, och ni inrättade en högre folkskola här i pastoratet. Har det inte varit en av professor... |
«Har jag då inte arbetat för folkbildning?« gav gubben till svar. «Har jag inte undervisat tusenden och åter tusenden? Har inte min skola varit utsträckt över hela mitt land?« |
«Professorn hade utgått från ett prästhem,« fortfor den unge. «Professorn hade alltid tänkt sig att bli en predikare som vuxen man. Professorn fick också platsen som prost i Sunne stora pastorat, där er farbror och farfar hade verkat före er. Men professorn måste efter några år avstå från att utöva prästämbetet för att... |
Nu hade den gamle blivit allvarlig. Han dröjde med svaret. «Det var ett stort offer,« mumlade han. «Det var kanske för stort,« fortsatte han med mycken ödmjukhet. «Jag kunde inte annorlunda, men jag sökte i alla fall skriva min historia så, att den inskärpte Guds lag i människors samveten. Jag ville visa Guds vägar i h... |
Gubbens huvud sjönk ner mot bröstet. Han var åter borta. Den unge prästen gjorde intet mer försök att kalla honom tillbaka till oss. |
Vi hade suttit där och hört på liksom i andakt. Det var ett helt stort liv, som drog förbi oss. |
Vi hade velat, att rummets väggar hade sjunkit, att de talade orden hade ljudit ut över hela landet, så att alla dess människor hade fått lära och förstå, att detta att leva helt för ett stort verk och aldrig överge det, det är det ärofulla och lyckliga livets hemlighet. |
* |
Det var inte lång tid efter den lilla tillställningen i prostgården, som Anders Fryxell fick leva kvar på jorden. Han somnade in lätt och stilla. Men två ting har han lämnat efter sig, som ännu lever: hans personlighet och hans verk. |
Hans verk, det är hans historia, boken i de många delarna, som det tillhör hela folket att nyttja och värdera. Minnet av hans personlighet tillhör det åter först och främst detta hans pastorat att ta i sin vård. Här har han levat under många år, här finns de flesta, som har sett honom och ännu vet att tala om honom. Oc... |
Det är för att visa, att hans personlighet är oss dyrbar, att vi är stolta över att ha fått ha honom ibland oss, som vi har rest hans bild här utanför hans gamla kyrka. Det är med önskan, att med den bilden också hans ande, oförskräckthetens, måttlighetens, flitens, redlighetens ande, de stora målens och de stora föret... |
TAVASTSTJERNAS SISTA SOMMAR |
Föredrag vid Svenska litteratursällskapets i Finland årshögtid den 5 februari 1912. |
Sommaren 1897 hade min vän Sophie Elkan och jag rest över till Visby för att arbeta. Vi ämnade inte ta del i några nöjen, vi ville inte göra några bekantskaper, vi skulle arbeta, bara arbeta. |
Vi satte till med full fart alltifrån första början. Hela förmiddagarna satt vi och skrev i de två små vindsrum, som vi hade hyrt i det sista huset vid Tranhusgatan tätt under ringmuren. När det led mot fyratiden på eftermiddagen, gick vi för att spisa middag i paviljongen i Botaniska trädgården, och därpå tog vi åter ... |
För att emellertid inte vara utan allt samband med den värld, där vi levde, hade vi prenumererat på en Gottlandstidning, och där läste vi en kväll en notis, att skalden Karl August Tavaststjerna och hans hustru var komna till Visby. |
Vi blev genast litet betänksamma, då vi läste detta. Tavaststjerna var visserligen fullständigt främmande för oss. Men eftersom han hörde till skrået ... Det kunde nog hända, att han skulle söka upp oss. |
Ingen av oss visste något om hans personlighet. Jo, att han var den förnämste författaren i Finland, den, som skulle ta arvet efter Runeberg och Topelius, det visste vi, men om han var umgängsam eller tillbakadragen, det hade vi ingen kunskap om. Vi hade inte en gång vetat av, att han var gift, förrän vi läste här i ti... |
Vi vände blickarna mot de fåtaliga böcker, som vi hade med oss, liksom för att fråga om de inte hade något att säga oss. Men vi hade ju knappt några andra böcker i förrådet än folklore och gamla krönikor, som vi behövde för vårt arbete. Mitt ibland detta låg dock en diger lunta på tyska: Nordische Meisternovellen, en s... |
När vi nästa middag kom in i paviljongen, fick vi genast syn på Tavaststjerna. Det var nog ett ungdomsporträtt, detta, som vi hade sett i boken. Nu hade dragen blivit grova och tunga, det fina och utmejslade var borta. Hela ansiktet var förunderligt grått. Det var inte blekt eller färglöst, utan verkligen grått, liksom... |
Våra bord stod helt nära varandra, men vi såg snart, att vi inte behövde vara bekymrade. Tavaststjernas gjorde inte något försök att närma sig oss. |
På detta sätt gick ett par dagar, men så blev det en söndag. Och då vi på söndagsmiddagen kom fram till vårt bord, som blänkte med rent duktyg och nyskurat silver, fann vi bredvid varje kuvert en röd ros och vid sidan av rosorna herr och fru Tavaststjernas visitkort. |
Nu måste vi hälsa och tacka, och så var bekantskapen inledd. |
Efter middagen, då vi satt och drack kaffe på den övre verandan, kom de och slöt sig till oss. |
I hela Visby finns inte en vackrare plats än den övre verandan på paviljongen. Den är så hög, att man därifrån kan se bort över både ringmur och trädtoppar och har hela himlen klar och öppen framför sig. När människor kommer upp dit, dra de in andan, som om deras bröst hade blivit lättade från en tyngd, och ögonen börj... |
Däruppe satt vi alltså och språkade. Och när jag tänker på det nu efteråt, tycker jag, att det var märkvärdigt, att något samtal alls kom i gång, för det första därför att Tavaststjerna var så döv, att det var ansträngande att göra sig hörd av honom, och för det andra därför att vi två arbetsmyror var litet reserverade... |
Tavaststjerna hade kommit till Visby för att sköta sin hälsa. Han skulle bada, vila och vara ute i fria luften så mycket som möjligt. Vi hade hellre sett, att han hade varit upptagen av författarskap, han som vi, men då detta inte var händelsen, gjorde vi vårt bästa för att inskärpa hos honom, att vi för vår del måste ... |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.