Datasets:
jasleen02
/
LanguageTechnologyLab1

Dataset card Data Studio Files
xet
 Community
1
text
stringlengths
0
2.04k
släden
och hittar smedjan snart. Den synes låg och liten,
dess dörr en lucka är, dess fönster blott en glugg.
Vid städet står en smed och filar av en plugg,
en förskinnsklädd figur, rätt sotig, gammal, sliten,
som inte ger sig tid att blicka opp en gång.
Förvaltarn är en man, som känner världens seder.
En Polhem, som är krönt med adelskapets heder,
kan ej vid städet stå i detta usla prång.
Han finns väl annorstäds. Den smeden, som han ser,
är blott en vanlig smed, ej mindre och ej mer.
Och strax på herrkarlsvis han ryter till och frågar
vi smeden ej står opp och spörjer, som sig bör,
varför han får besök, och hur han bara vågar
att gnissla med sin fil, då storfolk honom hör.
Tvärt lägges filen ner. Med skymten av ett löje
en tafatt bugning görs. Och i en ödmjuk ton
urskuldar gamlingen sin lantliga fason
samt hoppas att få stå hans nåd till tjänst och nöje.
Nå, tjänsten, som begärs, är ingalunda stor:
blott att få veta var man finna kan hans herre.
«Kommerserådet, ack, har just gått bort, dess
värre,
och kommer först i kväll tillbaka, som man tror.«
Men om det möjligen var fråga om beställning
av en och annan sak, så toge gubben mot.
Han är vid detta verk en ringa ledamot,
en bondsmed, blott betrodd med lödning och med
vällning,
men Polhem sätter dock till honom mycken lit ...
Det sista säges skyggt med dröjsmål mellan orden.
Kanske den stolte herrn förtörnas av hans nit ...
Men denne är med ens liksom en annan vorden.
Han tänker vid sig själv: «I sanning, vilken tur!
Jag skall förbindligt le och nådigt samtal föra
och därvid lista ut av detta kreatur
om husbond hans är karl att så’na konster göra,
som jag vill bedja om, och vad jag kan riskera
(den frågan är jämväl av intressant natur)
att nödgas punga ut för denna underkur.«
Mot smedjeluckan stödd, han börjar resonera.
Ja, detta Ekolsund, som han sen många år