Datasets:
jasleen02
/
LanguageTechnologyLab1

Dataset card Data Studio Files
xet
 Community
1
text
stringlengths
0
2.04k
Ur marken spirar grodd, på träden svälla knoppar,
och snart i sommarskrud stå länderna i nord.
Det stolta Ekolsund i ljuvlig Mälarängd
ser alla sina fält av väna växter täckas.
Först stå de gröna blott, så de av blommor fläckas,
så skjuter gräset opp, att nå en man i längd.
Nu väntar det med lust på glada skördedagar,
på brokigt slåtterfolk, på liars flinka gång,
på doft av slaget hö, på unga rösters sång,
på dans och glam och skämt i lunder och i hagar.
Men detta år hur lång tycks ej dess väntan bli!
Midsommar redan nåtts, rötmånan allt sig närmar,
dock ingen lie rörts. Allt folket sig beskärmar:
«Hur står med husbond’ till? Han, som de gångna
åren
har haft så hjärtans brått att bärga in sitt hö,
han ser nu ej därtill, att gräset går i frö,
förlorar must och knappt blir dugligt ens åt fåren!
Var månn’ hans tanke dväljs? Han vankar av
och an.
Mot vägen norrifrån han sänder långa blickar.
Han talar för sig själv, är skygg som fredlös man,
och ej en enda dräng på åkern ut han skickar!«
Men se! Vad skymtar fram långt nere i allén
en tidig morgonstund? Man kan ej nog för-
skräckas.
En hel vidunder-rad! Ja, tanken är blott en:
att domens dag är när. «Fort! Husbond’ måste
väckas!«
En piga skyndar in och skriker högt, att jättar
med liar i sin hand till storms mot gården gå.
De ha försummat, de, att själva åkern slå,
och dylikt lockar fram all’ skogens troll och vättar.
Förvaltarn störtar opp. Månn’ detta kunde vara
den hjälp, som han beställt? Han raskt i klädren
far.
Han öppnar farstudörrn, men åter till den drar,
förfärad även han för denna kämpaskara,
grovlemmad, himlahög, gravdyster, lieväpnad,
av inga kläder skyld, som drar mot slottet fram.
Är detta mänskors släkt? Bekämpande sin häpnad,
han åter tittar ut och ser då undersam,
att varje man är gjord av kärnfrisk furustam.
Han vill ej blicken tro. De gå, att marken skakar,