Datasets:
jasleen02
/
LanguageTechnologyLab1

Dataset card Data Studio Files
xet
 Community
1
text
stringlengths
0
2.04k
Rätt våt och ond och skrämd han efter smeden
tittar
att honom ge skrupens. Men denne ej han hittar,
ser blott en gammal man i värdig posityr.
Hans dräkt förnämlig är, hans ögon livligt spela.
Förvaltarn tveksam står. Men nej, han kan ej
fela:
det är sin smed han ser i herremansparyr.
«Så är ni dock till sist .....« Den gamle nickar
stilla.
«Ja, herre, ni har rätt. Ni Polhem för er ser.«
«Men varför detta spel?« – «Ni skapat själv er
villa.
Dock tänkom ej på mig! Men låt mig fråga er:
sen ni mitt slåtterfolk har hela dagen prövat,
vad säger ni därom?« Förvaltarn brusar opp:
«Att ni må dra till skogs med eder helvetstropp!
Med den ni livet självt mig nära nog berövat.«
«Det var ett olycksfall. Slikt händer då och då,
ty drängar utav trä, som icke kunna äta,
ej heller hava makt att döma och förstå.
Det är en viktig sak, som ej ni bör förgäta.«
«Men jag vill aldrig mer begagna mig därav.
Jag är en mänska själv, jag vill av mänskor tjänas.
Så länge av min Gud mig livets nåd förlänas,
min gård ej likna skall en tyst och iskall grav.«
Den gamle suckar lätt. «Nu har ni läxan lärt,
såvitt den läras kan i dessa mörka tider.
Nu vet ni vad ett liv bland människor är värt.
Att folk folks glädje är, det fattar ni omsider,
och jag får vara nöjd, att detta mål jag når.
Nu kan ni hugga ved av mina slåtterkarlar.
Att dem hantera rätt ej någon än förstår,
och endast nöd och brist gå fram i deras spår.
Men jag kan säga er, att först det nådens år,
då ingen av dess tjänst en minskad lön befarar,
men ökat välstånd blott den minsta hydda får,
så duktigt skördefolk sig åter uppenbarar.«
________